Min bästavän
Jag vet att jag kan lika väl mycket som skrivs i detta inlägg bara skicka ett sms till Linnea, och jag vet även att jag borde just nu plugga spanska,men jag skiter i det nu,för jag vill ni ska veta hur enormt bra denna person är.
Linnea har jag kännt sen hon var och provred min gamla c-ponny,enda gången jag träffat henne. Men har hållt kontakten i snart tre år,skulle jag tro. Att vi ska ses,kommer upp på tal hela tiden,men mycket kommit i vägen. Men ska nästa gång jag har inget planerat ta första båt till henne,ska. Men när man hittar en sån enormt bra person, som bryr sig så mycket om andra än om sig själv,då behöver man inte träffas varje dag. Tror Linnea och jag aldrig bråkat och det är som vi träffas dag in och ut,snackar om allt,smsar cp sms till varanda om att vi är störda och skriver till varandra på våra instagram bilder att vi är fula,vi är som bästavänner ska vara helt enkelt.
Denna person har hjälpt mig så mycket i mitt liv dom senaste åren,igenom bara skicka ett sms ibland. Ni vet, dessa små saker som igentligen betyder allt. Och jag hoppas jag gjort hennes liv något lättare iaf. Men till inläggets mening. Jag har aldrig träffat någon som är så stark som hon, efter trillat ner från toppen på enstaka sekund, för sedan sekunden efter börja leta ställen att klättra upp på igen.
Hennes attityde och hennes inställning på livet,gör mig så glad,för hon vet att tillslut blir det bättre även fast allt är skit just den stunden. Allt hon gått igenom sista året, med allt om hästarna så sitter hon nu på sin föredetta hopponny och tävlar dressyr, samtidigt som hon ridit igång deras egen uppfödning igen efter en skada,som dom ett tag inte ens visste om allt skulle bli bra igen, men nu är dom ute och tävlar igen. Allt detta bara för Linnea ger inte upp,och det är det som gör att jag ser upp till henne så himla mycket!
Och efter både mist sin förra ponny,och allt slit hon gått igenom med tiffany,fått ändra inrikting och börja om. Även skadan,igångsättning och allt som innerbärde hobies skada, så fick jag idag ett sms av Linnea, som gjorde att jag insåg hur orättvist livet är, hur dom bästa människorna i denna ridsport,råkar ut för det värsta. Jag skulle göra allt,för att linnea skulle få slippa dessa enorma,hemska motgångarna hon har haft senatse året och även dom nya beskeden hon fick idag. Kommer dock inte gå in på vad,låter hon göra det.
Men när hon skriver det,hoppas jag ni slänger in en komentar,skänker en tanke eller liknade. För hon om någon, förtjänar det. Hon är min bästavän,men det är pågrund av hennes målinriktning,attityde och inställning som gör att jag ser upp till henne.
/ Carina
Linnea har jag kännt sen hon var och provred min gamla c-ponny,enda gången jag träffat henne. Men har hållt kontakten i snart tre år,skulle jag tro. Att vi ska ses,kommer upp på tal hela tiden,men mycket kommit i vägen. Men ska nästa gång jag har inget planerat ta första båt till henne,ska. Men när man hittar en sån enormt bra person, som bryr sig så mycket om andra än om sig själv,då behöver man inte träffas varje dag. Tror Linnea och jag aldrig bråkat och det är som vi träffas dag in och ut,snackar om allt,smsar cp sms till varanda om att vi är störda och skriver till varandra på våra instagram bilder att vi är fula,vi är som bästavänner ska vara helt enkelt.
Denna person har hjälpt mig så mycket i mitt liv dom senaste åren,igenom bara skicka ett sms ibland. Ni vet, dessa små saker som igentligen betyder allt. Och jag hoppas jag gjort hennes liv något lättare iaf. Men till inläggets mening. Jag har aldrig träffat någon som är så stark som hon, efter trillat ner från toppen på enstaka sekund, för sedan sekunden efter börja leta ställen att klättra upp på igen.
Hennes attityde och hennes inställning på livet,gör mig så glad,för hon vet att tillslut blir det bättre även fast allt är skit just den stunden. Allt hon gått igenom sista året, med allt om hästarna så sitter hon nu på sin föredetta hopponny och tävlar dressyr, samtidigt som hon ridit igång deras egen uppfödning igen efter en skada,som dom ett tag inte ens visste om allt skulle bli bra igen, men nu är dom ute och tävlar igen. Allt detta bara för Linnea ger inte upp,och det är det som gör att jag ser upp till henne så himla mycket!
Och efter både mist sin förra ponny,och allt slit hon gått igenom med tiffany,fått ändra inrikting och börja om. Även skadan,igångsättning och allt som innerbärde hobies skada, så fick jag idag ett sms av Linnea, som gjorde att jag insåg hur orättvist livet är, hur dom bästa människorna i denna ridsport,råkar ut för det värsta. Jag skulle göra allt,för att linnea skulle få slippa dessa enorma,hemska motgångarna hon har haft senatse året och även dom nya beskeden hon fick idag. Kommer dock inte gå in på vad,låter hon göra det.
Men när hon skriver det,hoppas jag ni slänger in en komentar,skänker en tanke eller liknade. För hon om någon, förtjänar det. Hon är min bästavän,men det är pågrund av hennes målinriktning,attityde och inställning som gör att jag ser upp till henne.
/ Carina
Kommentarer
Trackback